MEDARBETARREPORTAGE

LAGET FÖRE JAGET

Under år av fotbollsmatcher till nattliga bullbak och dagens arbete på Kongamek har inställningen alltid varit densamma – kollektivet vinner. För Gustav Möcander är det  tydligt: när det kommer till att nå sina mål finns ingen starkare kraft än sammanhållning.

Sedan augusti ifjol består en del av arbetslaget på spjäll- avdelningen av den idrottsintresserade montören Gustav. Snart ett år in i arbetet tycker han sig ha fått en bra bild av företaget.

– Framför allt att det är en jäkligt skön stämning. Jag blev fint välkomnad direkt när jag började och det betydde mycket. Jag gillar ledarskapet i arbetslaget också, det passar mig bra.

Vägen till Kongamek gick via gymna-siestudier på ekonomiprogrammet vid Wasaskolan i Tingsryd och ett mjöligt bakbord.

– Ja precis, efter studenten i somras jobbade jag nattpasset på ett bageri. Bakade och gräddade bullar. Det var kul och en bra erfarenhet.

 

Hemmakär

Gustav är född och uppväxten i Urshult, ett par mil från Konga. Och som alla redan vet: du kan ta pojken ur Urshult, men du kan aldrig ta Urshult ur pojken.

– Tanken är att jag ska ut en vända i världen för att plugga, men jag känner att jag gärna återvänder till Urshult. Vill gärna ge mina framtida barn samma fina uppväxt som jag haft.

Vad och var han ska studera är ännu inte bestämt, men det är inte omöjligt att han fortsätter på ekonomispåret.

– Så kan det bli ja. Universiteten i Linköping, Göteborg och Uppsala lockar, men vi får se. Jag trivs som sagt mycket bra på Kongamek.

Därtill har Gustav fler anledningar att stanna kvar i hemtrakterna. Här spelar han fotboll i moderklubben Urshults IF:s representationslag. Bortsett från ett par säsonger i en annan klubb under gymnasietiden har han varit UIF trogen sedan sexårsåldern.

 

Fotbollen viktig

Positionen varierar, men allra bäst trivs den högerfotade spelmotorn på innermittfältet.

– Är väl inte den mest tekniska spelaren, jag lever mest på mitt spelsinne och passningsspel.

Gustav, eller Möken som han kommit att bli kallad av lagkamraterna, satsar dock inte på någon elitkarriär inom fotbollen.

– Jag spelar för att det är roligt. Allt runtomkring: stämningen, polarna, det är viktigt för mig. Men visst, även om man inte har proffsambitioner vill man ju alltid att det ska gå bra för laget. Jag kämpar och sliter gärna för mina lagkamrater.

Gustav

Gustav håller tummarna för att seriespelet ska kunna genomföras trots pandemin.

 

”Det är när vi  hjälps åt vi går  framåt, både på jobbet och på  planen.”

 

Just det där med att ställa upp för andra är något som Gustav  verkligen tror på, oavsett sammanhang.

– Ja, så ska det vara, alltid. Det är när vi hjälps åt vi går framåt, både på jobbet och på planen.

Just nu går UIF:s herrlag i väntans tider. I skrivande stund är det ännu inte klart om det blir något seriespel i år. Ifjol avslut- ades serien efter halva tiden på grund av pandemin.  Medan de inväntar beskedet tränar gänget två gånger i veckan hemma på Urdavallen.

– Det finns ju inget bättre. Vi tränar på grus under försäsongen, så att få komma ut på gräset i april är helt fantastiskt. Den som någon gång spelat fotboll vet exakt vad jag menar!

 

Gustav